Sommarlov...

Ja nu är jag här igen, som sagt.. det var inte alls igår. Om sanningen ska fram så har jag inte alls orkat skriva här nånting, men nu ska jag sätta igång igen.

Vad har nu hänt? Man har haft sommarlov först och främst... sen har jag ju vart en sväng i Rumänien och festat där med mina grabbar. En hängde inte med, men han hade sina anledningar tyvärr... men nästa gång ska han med, den jäveln.

Iallafall... nu ska jag ta och berätta om ett helgalet äventyr i östra Europa.

Allt började när vi landade på Ferihegy i Budapest. Därifrån tog vi taxin in till centrum, där ett paradis av gott käk, fina brudar, och massor av kultur, mötte oss. Fast först var vi tvungna att köpa tågbiljetter till Bukarest. €60 skulle det gå på, men det blev €65 istället... sen så hade dom inget datorsystem som hemma i Sverige, utan hela skitet skrevs för hand. Till råga på allt var väntetiderna skitlånga, plus att vi inte fick vår sovkupé eftersom vi var för sent ute.

Jahah... då var det dags att vänta. Flertalet Kürtös Kálacs-stånd fanns, och gyros. Kürtös Kálacs är asgoda bakelser som ser ut som rör. Man blir hookad på dom direkt.
Vi beställde gyros, fast Michael ville ha annat. Han tog alla våra forints och stack till affären... sen kom han tillbaks. Vi beslöt att två av oss skulle sticka och handla mat till tåget, för vi visste inte om det fanns nån restaurangvagn ombord. Det blev Michael och jag, och vi stack till SPAR på andra sidan gatan. Vi packade korgen full med jordnötter och annat skit, samt en flaska med skitäcklig whisky.
Det var en canadensisk whisky, och den var inte alls god.
Plötsligt ringde Alexandru och ville att vi skulle komma. Han var tvungen att hjälpa en tjej med biljetter till samma tåg som vårt... jajamen.... hon skulle också till Rumänien, fast nu ska vi inte glömma en viktig detalj: Hon jobbade som Au Pair i Norge, så hon hajade allt vad vi snackade om.

Så sista timmen satt vi på Keleti tågstation och väntade. Sen när det blev dags att gå, kånkade jag på min tunga väska och den andra tunga påsen från affären... på tåget såg jag ut som ett nervvrak, men jag fick min fönsterplats.
Tåget började sakta att rulla fram... det gick så segt första timmarna. Det gick faktiskt inte alls snabbt förräns vid gränsen. Då hade vi redan suttit i fyra timmar.
Jag tog upp min mobiltelefon och slog Shuan en signal... han artikulerade så jävla fint hur mycket han saknade oss. Snart började tåget att rulla igen... och så var vi plötsligt utanför Ungern och i Rumänien. Det började gå snabbare och snabbare... samtidigt blev det allt mörkare ute.

Michael hade suttit och klagat och sagt att det skulle bli en riktigt lång resa, och han hade rätt i det... men det var kul att sitta och snacka och kröka. Vi var rätt loaded.
Fast det var jobbigt att man inte kunde gå och leta efter nån restaurangvagn tillsammans, för det kom små män och tittade in i vår kupé ibland... små män som mycket väl kunde göra ett ordentligt kap på våra prylar... om dom nu hade vågat gå in och baxa... fast det skulle dom väl om vi alla gick ut... det gällde att hålla ett öga på sina saker.

Vid 10-tiden dagen efter nådde vi Gara de Nord i Bukarest. Äntligen framme tänkte vi.
Alexandrus kusin Laura kom och mötte oss... hon körde oss igenom ett superkommunistiskt Bukarest. Det var massor av grå byggnader längs vägarna, det märktes att landet gått igenom mycket skit från överhögheten.
Mitt i allt såg vi parlamentshuset, som är världens näst största byggnad efter Pentagon.

Snart var vi framme i Dristor-distriktet, där Laura bor med sin blivande man Vlad, och sin syrra Camelia. Snart var vi inaccorderade.... det var ett helvete att få igång internet på sin laptop... men snart funkade skitet och där satt man och knappade på tangenterna... ingen sömn orkade jag ta heller...
Alexandru och Laura hade stuckit iväg för att hämta Christian från flyget... jag satt kvar och chillade som kronan på mitt hårda nätarbete.. haha.

När dom hade kommit tillbaks gick jag och slaggade, medan Michael och Chrille stack ut på stan för att träffa Camelia... jag bad dom att växla mina stålar.
På kvällen skulle vi alla sticka ut och parta... vi var sex personer som stack till ett disco inne i stan och dansade... och strulade.

Billigt var det att gå på Bio... vi gick tillsammans och såg hela fyra filmer: Transformers, Shrek den 3:e, 28 weeks later, och Fantastic 4.
Sånt skulle kosta minst en 400 hemma... vi kom undan för ett par hundra totalt.
Det var till Transformers vi fick sällskap av den finaste skönhet jag nånsin skådat... det är synd att man inte träffar Louiza nåt mer.

Första helgen var en riktigt fin en... Den så kallade Bestival-festivalen ägde rum i den stora parken. Och på söndagskvällen var vi där för att kolla på inga mindre än Wu Tang Clan, Alice Cooper, och Marilyn Manson. Tre artister från tre olika genrer av musik.
Det var skönt att se Wu Tang, som en av hiphopens pionjärer. Det är bra representanter för East Coast Rap.
Efteråt kom Alice Cooper... mitt under hans spelning dök Marilyn Manson upp på scen och rätt som det var så sjöng dom i en helt unik duett... den filmen ska ut på internet snart. Vi fick faktiskt ihop en hel GigaByte med filmer och bilder... det räckte inte ens till Marilyn.
Den brutale gothsångaren Marilyn Manson gjorde den sista av kvällens tre spelningar... okej... den musiken är visserligen alldeles för brutal att lyssna på ibland, men den sitter skönt om man är lack.

Så gick en vecka... vi hann göra en hel del ihop... vi var ute och festade mycket, men bland det ballaste var när vi stack ut till vattenparken vid Otopeni... där låg vi och solade en hel dag.
Veckan gick riktigt snabbt, så kul som vi hade, och fredagen kom snabbare än nåt annat... det var dags för Christian att åka hem. Sen dess har vi snackat om att lägga ut filmen på YouTube, fast den är alldeles för stor för det.
Under fredagen stack resten av oss till Svarta Havskusten... till Constanta... Mamaia som turiststället heter.
Mamaia är ett ställe för rika, det märktes direkt. Hotellen var dyra och folk som var där hade dyra bilar. Men vi kom undan med mindre än 300 Lei per person... plus att mat för 130 Lei ingick i priset.
Ändå stack vi alltid ut för att käka Mici... Mititei.... eller hur fan stavas det egentligen?
Uttalet är enklare.. tänk på Mitch Buchannon i Baywatch.

Mici är iallafall en god kötträtt som ser ut som en blandning mellan köttbullar och korvar.
Dom är otroligt mäktiga... man kan bli proppmätt på tre eller fyra... själv klarar jag fem.
Dom serveras med bröd och senap. Det är skam att ingen orkat importera den maten till Sverige.

Under söndagen var det dags att komma tillbaks till Bukarest... alla var vi trötta då, men vi stack iväg till köpcentret. Den dagen köpte jag hem 10 flaskor av dom godaste två vinerna som finns... Murfatlar och Cotnari... ska man ha rödvin till maten så vet jag inget bättre än Murfatlar.
Synd bara att den inte går att få tag på i Sverige.

Följande vecka blev inte lika trevlig som den första... det blev för mycket missförstånd, och det blev en del dispyter som jag hoppas är uppklarade... annars blir jag knäpp i hyyvet.
Dessutom hade jag fått veta att jag skulle få åka tillbaks ensam... vilken ångest, mina vänner.. vilken ångest. Egentligen skulle vi vara i Budapest en natt med polare, men det blev ju till sist bara jag...
Kvällen innan det hade vi dock en del kul. Vi gick på en salsaklubb, vilket var det mindre trevliga... jag kan inte dansa salsa. Men eftersom det var min sista kväll så fick jag bestämma. Därför stack vi iväg för att kröka lite på ett ställe. Det var då jag fick dra min första Mojito... sen dess har jag alltid vart hookad på den drinken.

När man stack hem sen hade man dels fått en fin solbränna, nya vänner, samt en hel uppsättning nya uttryck...
Vrei sa futs?

Är det nåt jag verkligen rekommenderar så är det en sväng till rumänska svarta havskusten... den är visserligen inte lika het som den bulgariska, men mycket säkrare efter allt skit som har hänt där på senaste tiden.
Så ni som ska till Sunny Beach, till er säger jag bara en sak... staien mata colo!

Slutligen har jag en hälsning till zigenarna på tåget... hade dom haft en kvinna med i sällskapet så skulle det vara ballt att fråga henne en sak... ce faci biranda?

Aja.. nu ska jag avsluta inlägget... hoppas ni som läst har haft en spännande läsning och ser fram emot nästa inlägg.
Shu!